23 apr

TUPPFÄKTNING PÅ ORRMYREN

0 Comments Posted by

Våren är den tid då det börjar röra på sig i skogarna igen efter en lång och mörk vinter. Ljuset återvänder och både djur och växter övergår från att tänka på att överleva själv till att istället koncentrera sig på släktets överlevnad. Några arter, t ex rådjur och älgar har redan klarat av detta på hösten men rävar, harar och våra fågelarter har sparat hela nöjet för att istället fira vårens ankomst med hämningslöst kopulerande! 

En av dessa arter som under våren fylls av hormoner är orren, en av våra absolut vackraste fåglar. Under tidiga morgontimmar från slutet av mars till början av maj, kan man se orrtupparna göra upp vem som är störst och starkast just detta år och förtjänar att föra sina gener vidare med så många hönor som möjligt.

En tidig söndagsmorgon smyger jag ut för att besöka en sådan spelplats som jag känner till sedan tidigare. Kvällen innan har jag varit där och riggat upp ett enkelt gömsle av en presenning och ett camouflagenät. Eftersom det gäller att smyga dit innan solen går upp, är jag på benen redan klockan fyra och upptäcker redan direkt att det kommer att bli en lång och kall morgon i skogen. Jag har nämligen helt slut på kaffe! Jag som är obotlig koffeinmissbrukare får klara mig utan den obligatoriska kaffetermosen även om jag inser att detta blir en plåga.

Det är fortfarande kolsvart ute och termometern i bilen visar minus sju grader när jag kommer fram till den plats där jag måste lämna bilen. Trots att det inte är längre än ca 400 meter att gå och att jag gick samma väg så sent som i går kväll så är det ganska svårt att hitta i mörkret. Ficklampor är för fjollor och stockholmare!

Efter att ha snubblat ett par gånger och försökt att koncentrera mig på att falla tyst, samtidigt som jag skyddat kamerautrustningen från att slå i marken är jag framme vid mitt provisoriska gömsle. Instinkten att skydda sex kilo kamerautrustning från att skadas, genom att i fallet sträcka upp den på raka armar har istället medfört ömma armbågar och ett blåslaget knä.

Jag behöver inte vänta längre än ca en halvtimme innan det börjar ljusna och jag hör vingslagen från de första tupparna som börjar flyga in på myren för att lägga beslag på de bästa tuvorna. Varför en del tuvor på myren anses mer attraktiva än andra är för mig ett mysterium. I mina ögon ser de lika ut allesammans i både storlek och form.  Medan ljuset så sakta kommer, sitter jag och lyssnar på bubblandet och väsandet som är så typiskt för just orrspelet. Jag försöker genom att lyssna, att lokalisera var den största aktiviteten i spelet är för att kunna ställa in kameran och planera mina bilder så att jag är beredd när ljuset kommer. Eftersom det är kallgrader och helt klart i luften anar jag att det kommer att bli fint morgonljus med reflexer i rimfrosten i det torra gräset på myren. Min kaffetörst börjar också nu göra sig påmind på allvar.

Solen kryper upp över horisonten och de första strålarna silar genom granskogen och träffar myren. Tupparna sitter precis på samma tuvor som de gjorde senast jag var här, och det är minst tio år sen. Tydligen är dessa tuvor fortfarande de mest attraktiva i orrarnas ögon. Nu kommer ljuset så att jag kan börja fotografera och tur är väl det, för i min sysslolöshet har kaffetörsten blivit så stor att jag börjat tänka på döden. Nu är det bara att kika genom sökaren, vänta på att ett par tuppar ryker ihop och låta kamerans motor gå. Visst kan det vara fint med en bild på några orrtuppar som sitter lite fridfullt och kuttrar på en myr, men det är ju bilder på tuppar som slåss som jag vill ha och som bäst illustrerar känslan av att sitta på en orrmyr.

Trots allt är de ju där för att göra upp om vem som är värdig att para sig med traktens hönor

och det är ju det jag vill ha på bild!

Deras beteende är påfallande likt en del ”människotuppars” uppförande på krogen en lördagskväll, då de med uppblåsta bröstkorgar och flaxande vingar försöker att samla på sig så många beundrarinnor som möjligt och övertyga dem om att just deras gener är de som är bäst lämpade för att garantera artens överlevnad.

Efter att ha filosoferat över våra likheter med hönsfågelsläktet och fyllt ett minneskort med bilder börjar min kaffetörst åter att göra sig påmind. Morgonen börjar övergå i förmiddag och orrarna lämnar myren för den här dagen. Plötsligt börjar jag känna att jag fryser nått kopiöst om fötterna och ser att jag sjunkit ned till stövelskaften i myren. Jag har varit så koncentrerad på orrarna och fotograferandet att jag varken märkt detta eller att jag faktiskt fryser. Det blir dags för mig att lämna myren för att åka hem och kolla morgonens bildskörd i datorn. Att gå vägen genom skogen går på en bråkdel av tiden nu i dagsljus Jag tar vägen förbi en butik och inhandlar ett paket kaffe på vägen hem. Kaffe har aldrig smakat godare och morgonens bildskörd blev också ganska bra, så jag känner mig trots allt ganska tillfreds med morgonens strapatser.

Tommy Johansson

 

Lämna en kommentar

Kontrollera att du skriver in (*) obligatorisk information där detta anges. HTML-kod är inte tillåtet.

EN LITEN BLOGG OM NATUR, NATURFOTO OCH LIVET I ÖVRIGT.

036958
Idag
Igår
Denna veckan
Förra veckan
Denna månaden
Förra månaden
Alla
10
33
295
36312
1289
1878
36958

Din IP-adress: 54.146.28.90
2017-06-24 05:24:02